Äventyr i Uddevalla | kimselius.se

KIM M. KIMSELIUS

Till startsidan för alla böcker.

Äventyr i Uddevalla av

Kim M Kimselius

Utkom 2017

22:e historiska äventyrsboken om Theo och Ramona

Äventyr i Uddevalla utspelar sig på flera historiska platser i kommunen. Bland annat på Skansberget som fått illustrera omslaget.

Baksidestext Äventyr i Uddevalla:

Det var något speciellt med den gamla, knotiga vandringsstaven. Ramona kunde inte slita blicken från den. När hon böjde sig fram för att studera den närmare såg hon att den var full med siffror och tecken. Hon sträckte ut handen mot staven. Då hände något förunderligt, den översta raden började glöda med eldskrift. Lågor dansade mot henne och växte. Hon grep hårdare tag om Theos hand, sedan fattade hon tag om staven, rakt över eldskriften. Ett eldklot omslöt dem i nästa ögonblick. I samma stund hörde hon en man ropa: "STOPP! Den är min!" Sedan försvann rösten och omgivningen, en ny tidsresa hade börjat.

Följ med på ett äventyr genom Uddevallas historia...

Kim M. Kimselius har sedan debuten 1997 fångat läsare i alla åldrar med sina fristående historiska äventyrsböcker om Theo och Ramona. 2021 har Kim gett ut över 60 böcker. Kimselius debutbok, Tillbaka till Pompeji, har översatts till många språk och blev utsedd som en av årets bästa utländska böcker på Island 2009.

Övriga böcker i den fristående historiska äventyrsserien om Theo och Ramona:

Tillbaka till Pompeji, 1:a boken

Jag är ingen häxa, 2:a boken

Faraos förbannelse, 3:e boken

Den gömda Inkastaden, 4:e boken

Vikingaträl, 5:e boken

Svarta döden, 6:e boken

Snapphanar, 7:e boken

Giljotinen, 8:e boken

Riddarsvärdet, 9:e boken

Det glömde kriget 1808-1809, 10:e boken

Snapphaneresan, 11:e boken

Kinesiska Draken, 12:e boken

Theos Pompeji, 13:e boken

Boudicas strid mot Romarna, 14:e boken

På liv och död i andra världskriget skugga, 15:e boken

På flykt från andra världskrigets fasa, 16:e boken

Mayafolkets hemlighet, 17:e boken

Persiens Pärla, 18:e boken

Anastasias öde, 19:e boken

TudorRosen Kampen om makten, 20:e boken

Döden på Island, 21:a boken

Äventyr i Uddevalla, 22:a boken

Tsunamikatastrofen i Lissabon, 23:e boken

Pirater och vulkanutbrott på Island, 24:e boken

Hotet mot Venedig, 25:e boken

Böckerna behöver inte läsas i den ordning de har kommit ut!

Böcker i den fristående serien Theo- och Ramonaäventyr:

Månstenen, 1:a boken

Skräckresan med Titanic, 2:a boken

Sveriges Pompeji Sandby borgs öde, 3:e boken

Det osynliga folket på Island, 4:e boken

Mysteriet med Guldgubbarna, 5:e boken

Spöket på Torpa Stenhus, 6:e boken

Silverskatten på Johannishus slott, 7:e boken

Läs tidningen Bohusläningens artikel om Kim M. Kimselius researchresa om Äventyr i Uddevalla.

Recensioner av Äventyr i Uddevalla:

”Äventyr i Uddevalla är en spännande och fängslande berättelse som levandegör Uddevallas historia, där jag som läsare följer med karaktärerna Ramona och Theo. Jag läser inte om historien, utan jag upplever att jag deltar i händelseförloppet genom Ramona och Theo. Det som varit kommer till liv igen, i en blandning av fiktion och verklighet.” Roger Salomonsson

“Innan jag läste den här boken var Uddevalla bara ett namn för mig – nu vill jag resa dit! Så mycket intressant historia får mig även att fundera på vad som kan ha utspelat sig på andra platser utan att man har en aning om det. Hoppas Kim skriver fler böcker som den här!” Ingela Svensson

....

Äventyr i Uddevalla delas ut till sjätte-klassarna i Uddevalla kommun, se filmen: https://m.facebook.com/story.php?story_fbid=1667683036611527&id=115485831831263&hc_location=ufi

E-böcker av Kim M. Kimselius

Nu finns många av Kim M. Kimselius böcker även som

e-böcker. Här är en länk till Kimselius e-böcker.

Utdrag ur Äventyr i Uddevalla:

"Titta, Theo! Titta!" Ramonas upphetsade röst ljöd genom salen.

Hon hade inte behövt ropa, Theo stod bredvid henne. Även han studerade den konstfullt utsirade trästaven. Den såg ut som en vandringsstav, stor och grov. Översta delen avslutades med en svagt rundad knopp, som såg ut att ligga bra i handen. Från överdelen smalnade staven av och blev allt spetsigare. Den var knotig och träet hade svartnat av ålder.

Egentligen såg staven inte värst märkvärdig ut, om det inte hade varit för tecknen som var inristade längs den. Den första raden började uppe vid knoppen, några siffror och tecken. Därefter följde rad efter rad ända ned till den smala spetsen.

Inget konstigt egentligen. Någon som hade haft staven i det förflutna hade karvat i den för skoj skull. Det var vad Theo och Ramona först hade tänkt, men när Ramona böjde sig fram för att studera de inristade raderna bättre hade något hänt.

Det var det som hade fått henne att hänfört ropa efter Theo. Nu böjde även han sig fram för att studera staven närmare.

I ögonvrån såg han en man, med högt hårfäste och strikt uniform, närma sig dem. Förmodligen en vakt som var rädd att de skulle vidröra föremålet. Om han kände Ramona rätt, var det precis vad hon hade tänkt göra.

De befann sig inne i Båthallen, med utställning av många olika sorters båtar som var typiska för västkusten och trakterna runt Uddevalla. Käppen hade legat i den äldsta båten, vars trä var lika svart av ålder som käppen.

Theo hade läst om jullens historia, som enligt informationsbladet om båten var en lättmanövrerad och omtyckt bruksbåt, som användes till kustnära fiske som gjordes med garn, backor och hummertinor.

Theo förstod Ramonas fascination att vidröra föremålen, för han kunde själv inte mostå att låta handen glida över den mörka båtens bordläggning. Vällackad, nästan mjuk att ta på, trots det hårda trät. Han hade fått syn på staven som låg på durken och såg lite malplacerad ut, som om den inte hörde till, trots att den hade samma färg.

Han hade fått en känsla av att någon hade gömt den där, för att den lätt skulle smälta in i omgivningen.

Han rös vid tanken på vilken historia staven kunde bära på. Vem hade ristat in tecknen? Vem hade gömt staven här?

Frågor de aldrig skulle få svar på, det var Theo övertygad om, ändå kunde han inte låta bli att undra.

Han och Ramona stod med huvudena tätt intill varandra och såg på den gamla staven som plötsligt fått liv.

Ju närmare de kom, desto mer glödde den översta raden på käppen. En eldskrift lyste till slut stark och klar.

Det såg ut som lågor som dansade framför dem, sträckte ut sina flammor mot dem och lockade dem att vidröra staven.

Ramona tog ett fast grepp om Theos hand. Lockelsen var för stor, hon kunde inte mostå staven utan sträckte fram handen mot den.

Även Theos hand närmade sig staven, som om den drogs dit mot hans vilja.

Theo kände en märklig upphetsning, en förväntan och samtidigt ett sting av rädsla över vad som kanske snart skulle hända.

Ännu fanns det möjlighet att hejda tidens gång, innan det var för sent. Men ville han det?

"Hallå där! Sluta genst upp med det där!"

Orden fanns där, men Ramona hörde dem inte, staven hade förhäxat henne.

Theo lyfte blicken och såg på mannen i uniform, som med raska steg gick emot dem. Hans panna såg stor ut och hade rynkats betydligt sedan Theo första fått en glimt av mannen. Det glesa, silvriga håret såg onaturligt ut. Mannens ögon glödde i ett liknande sken som staven.

Nu var det Theos tur att krama Ramonas hand hårdare.

"Ramona! Kom! Låt bli staven! Vi måste härifrån!" sa Theo, men inga ord kunde stoppa Ramona i den stunden.

När hon såg något som verkade annorlunda och spännande var hon tvungen att känna och testa vad det kunde vara för något.

Hon sträckte fram handen mot staven och de dansande eldbokstäverna. Ett eldklot omslöt Theo och Ramona i samma stund hon vidrörde staven.

Medan en välbekant känsla infann sig, uppfattade Theo hur mannen ropade:

"SLUTA! Den är min!"

I nästa stund försvann rummet och mannen, och de stod på en okänd plats.

En ny tidsresa hade skett.

....