Rädda min lillebror!
av Kim M Kimselius
Utkom 2014
En deckare, men också en berättelse om oväntad vänskap och syskonrelationer.
Baksidestext:
Gabriella blir inte glad över att ta hand om sin femåriga lillebror, Dennis, hela sommaren. Det enda hon vill är att få tälta med sina vänner.
Det får henne att hata sin lillebror. När de är på picknick häller Dennis myror innanför hennes tröja. Gabriella blir mycket arg. Hon binder Dennis vid ett träd och lämnar honom ensam i skogen.
Till slut får hon dåligt samvete och återvänder. Då är han borta! Gabriella får panik. Hon har läst i tidningen att kidnappare härjar i trakten. Är det dem som har tagit hennes lillebror?
Ute i skogen möter hon Lisa, som hjälper till i sökandet efter lillebror. Till slut råkar de själva riktigt illa ut när de tar upp jakten på kidnapparna.
Kim M. Kimselius har sedan debuten 1997 fångat läsare i alla åldrar med sina fristående historiska äventyrsböcker om Theo och Ramona. 2021 har Kim gett ut över 60 böcker. Kimselius debutbok, Tillbaka till Pompeji, har översatts till många språk och blev utsedd som en av årets bästa utländska böcker på Island 2009. Kims böcker har läsare i alla åldrar, från 7 år upp till 98 år.
Recensioner av Rädda min lillebror!:
"Började läsa Rädda min lillebror igår. Kunde inte sluta förrän jag typ somnade i boken efter 100 sidor, den är hur bra som helst." Helena Torstenson
"Den var så spännande att jag sträckläste till 1/2 3 på morgonen." Rita Nihlén
"Rädda min lillebror! är redan slut. Kunde inte sluta läsa! Den var riktigt spännande och djupt berörande, speciellt Gabriellas beteende. Hon är innerst inne godhjärtad! Mycket fint slut. Kunde inte sluta le." Emelie Fagerström
"Har läst ut Rädda min lillebror. En fin historia med spänning värme omtanke sorglighet hopp & vänskap! Tyckte om den/Ditt språkbruk. Kram <3" Twitter @dunkla_rum Katrin
"Rädda min lillebror slukade jag väldigt snabbt! Den var riktigt bra. Spännande och rolig. Det är faktiskt första gången som jag har skrattat när jag läst en bok." Christoffer van Woensel
"Rädda min lillebror en medryckande och humoristisk berättelse som tar upp rivalitet och ambivalenta känslor gentemot syskon." BTJ lektör Martin Jonols
"En väldigt spännande, rolig och intressant bok!" Fanny Olsson
"Spännande är det från första raden. Kim Kimselius kan verkligen konsten att hålla läsaren på halster. --- Jag har länge varit nyfiken på Kims böcker och detta är definitivt inte den sista jag läser" Författaren Åsa Öhnell
"Ett spännande äventyr om syskonkärlek och oväntad vänskap. Kim skriver lika levande som vanligt och håller läsaren fängslad från första till sista sidan." Ingela Svensson
"En bok som kan ge nyblivna storasystrar/bröder ett perspektiv på syskonrollen." Annelie Nilsson
E-böcker av Kim M. Kimselius
Nu finns många av Kim M. Kimselius böcker även som
e-böcker. Här är en länk till Kimselius e-böcker.
Utdrag ur Rädda min lillebror!:
Jag vände mig om en sista gång och såg på Dennis där han stod bunden vid trädet. Han sparkade vilt med benen, men jag visste att han inte hade en chans att komma loss, händerna var rejält bundna vid kroppen.
Leende gick jag därifrån. Äntligen, äntligen hade jag fått en chans att hämnas min elaka, efterhängsna bror. Han kunde gott sitta där hela dagen och ångra alla sina elakheter mot mig.
Kanske skulle jag vänta tills det började mörkna innan jag hämtade honom, då skulle han vara spak och tacksam över att jag kom och räddade honom.
Jag började sakta vandra grusvägen hemåt. Jag kände mig lite olustig över vad jag hade gjort. Vad skulle jag säga till mormor?
Han är bara fem år!
Tanken dök upp i mitt huvud och gjorde att jag mådde mindre bra. Leendet försvann från läpparna.
Tankarna avbröts av en bil som kom farande i full fart mot mig på grusvägen. Jag hoppade snabbt ned i diket för att inte bli överkörd.
Vilken fartdåre, tänkte jag och blängde argt på de båda männen i bilen. De låtsades inte ens om att de hade sett mig. Det gjorde mig ännu mer arg.
Jag fortsatte ilsket grusvägen framåt. Granskogen höjde sig runt mig. Det kändes nästan som om de stora grantopparna lutade sig över mig, som om de ville piska mig, begrava mig bland alla granruskorna, eller straffa mig för något.
Ju närmre mormors hus jag kom, desto mer ångrade jag vad jag hade gjort med Dennis. Han var faktiskt bara fem år.
Jag suckade. Istället för att smyga in genom grinden och upp på mitt rum, vände jag om och började gå tillbaka mot kullen och Dennis.
Nu slog det dåliga samvetet till rejält. Jag började springa så snabbt jag kunde och kom fram till kullen helt andfådd. Jag tittade upp och såg kullen ligga där, lika underbart vacker som tidigare. Där var trädet jag hade bundit Dennis vid, men...
Jag gnuggade ögonen och såg efter igen. Jag hade sett rätt första gången. Dennis var inte där. Ingen fastbunden, skrikande liten pojke vid trädet. Ingen Dennis som förnöjt satt och mumsade i sig alla smörgåsar och drack upp all läsk. Det fanns ingen alls på kullen.
Snabbt rusade jag uppför kullen och fram till trädet. Där låg repet. Egentligen var det inget rep längre, det var bara en massa små bitar av ett före detta rep. Någon hade skurit av det på flera ställen.
En sak var säker. Det var definitivt inte Dennis som hade gjort det.
