Utkom 2014
19:e historiska äventyrsboken om Theo och Ramona
Den här boken handlar om den ryska tsarfamiljen: tsar Nikolaj II, tsaritsan Alexandra och deras barn, samt den sjuttonåriga storfurstinnan Anastasias öde, när revolutionärerna stormar tsarens palats och tar den ryska tsarfamiljen tillfånga.
Baksidestext Anastasias öde:
Året är 1917. Anastasia är rädd, räddare än vad hon någonsin varit i hela sitt liv. Hon ber till högre makter om hjälp och plötsligt dyker en främmande person upp ur tomma intet framför henne.
2014 ser Ramona förvånat hur Theo upplöses och försvinner från auktionen av tsarfamiljens möbler. Han har rest i tiden, men vart? En gammal dam faller livlös ihop, ur hennes hand glider ett brev där det står: Till Theo Aurelius. Ramona förstår att lösningen till vart Theo har tagit vägen finns där.
Medan Theo hamnar mitt i ryska revolutionen försöker Ramona ta sig till honom. När de båda vännerna till slut möts blir återseendet inte alls som de har förväntat sig.
En resa i tiden till tsar Nikolaj II, tsaritsan Alexandra och deras fem barn, med Anastasia som huvudperson i berättelsen. Vad hände egentligen tsarfamiljen, blev de mördade, eller överlevde någon av dem? Ett fängslande historiskt äventyr.
Kim M. Kimselius har sedan debuten 1997 fångat läsare i alla åldrar med sina fristående historiska äventyrsböcker om Theo och Ramona. 2021 har Kim gett ut över 60 böcker. Kimselius debutbok, Tillbaka till Pompeji, har översatts till många språk och blev utsedd som en av årets bästa utländska böcker på Island 2009.
Övriga böcker i den fristående historiska äventyrsserien om Theo och Ramona:
Tillbaka till Pompeji, 1:a boken
Jag är ingen häxa, 2:a boken
Faraos förbannelse, 3:e boken
Den gömda Inkastaden, 4:e boken
Vikingaträl, 5:e boken
Svarta döden, 6:e boken
Snapphanar, 7:e boken
Giljotinen, 8:e boken
Riddarsvärdet, 9:e boken
Det glömde kriget 1808-1809, 10:e boken
Snapphaneresan, 11:e boken
Kinesiska Draken, 12:e boken
Theos Pompeji, 13:e boken
Boudicas strid mot Romarna, 14:e boken
På liv och död i andra världskriget skugga, 15:e boken
På flykt från andra världskrigets fasa, 16:e boken
Mayafolkets hemlighet, 17:e boken
Persiens Pärla, 18:e boken
Anastasias öde, 19:e boken
TudorRosen Kampen om makten, 20:e boken
Döden på Island, 21:a boken
Äventyr i Uddevalla, 22:a boken
Tsunamikatastrofen i Lissabon, 23:e boken
Pirater och vulkanutbrott på Island, 24:e boken
Hotet mot Venedig, 25:e boken
Böckerna behöver inte läsas i den ordning de har kommit ut!
Böcker i den fristående serien Theo- och Ramonaäventyr:
Månstenen, 1:a boken
Skräckresan med Titanic, 2:a boken
Sveriges Pompeji Sandby borgs öde, 3:e boken
Det osynliga folket på Island, 4:e boken
Mysteriet med Guldgubbarna, 5:e boken
Spöket på Torpa Stenhus, 6:e boken
Silverskatten på Johannishus slott, 7:e boken
Recensioner av Anastasias öde:
"Nu är Anastasias öde slut och vilken bok! Jag ville bara vända blad hela tiden för att få reda på hur det skulle gå med Theo och Ramona. Riktigt spännande rakt igenom och lite annorlunda, vilket gjorde den ännu mer nervkittlande. Slutet var oväntat!" Emelie Fagerström
"Boken är mycket spännande, jag kunde knappt släppa boken för att jag ville veta hur det slutade! Hur Kim använde sig av olika synpunkter är det bästa med den." Caithlin Carlsson
"En helt fantastisk och spännande bok som fick en till att inte vilja släppa den när man påbörjade läsningen. Boken höll mig fängslad och på grund av det så gick det väldigt fort att läsa ut den. När den var utläst kände jag att detta var en fantastisk bok och om sanningen ska fram så känns detta som en bok jag kommer att läsa igen för så bra och spännande var den." Lexie läser
"Kimselius har verkligen överträffat sig i Anastasias öde och boken är definitivt bland hennes bästa ur denna serie, om inte den bästa." Roxana Kaboli
"Boken är hur bra som helst. Hela boken var jätteintressant att läsa och få en bild av Anastasia och Ryssland. Boken var också jättespännande." Christoffer van Woensel
"Anastasias öde är en berättelse som på ett levande sätt skildrar tsarfamiljens undergång och tar fasta på myten om att en av dem, Anastasia, skulle ha överlevt. Samtidigt lyckas författaren med känsla förmedla det svartsjukedrama som utspelas mellan Ramona och Theo när en tredje person kommer emellan dem. --- Boken passar bra som bredvidläsning i historieämnet. Sammanfattningsvis en av de starkaste böckerna om Ramona och Theo." BTJ, lektör Anna Wilner
"Kimselius har skrivit ännu en spännande, lättläst roman full av historiska fakta och detaljrika miljöer. Läsaren får en bra inblick i den historiska epoken och tsarfamiljens öde. --- Handlingen är fängslande från första stund." BLT Hanna Lindbom
"Detta är en av Kimselius vassaste böcker hittills, då den innehåller allting man förväntar sig av den, och lite till. Historian visas på ett bra sätt, och man lär sig otroligt mycket; känslor visas tydligt och man rycks med i handlingen. Ett strålande jobb av Kim helt enkelt!" Fanny Olsson
"Den absolut bästa bok jag har läst! Kim är verkligen duktig på att få sina läsare att fastna för böckerna, då dom är så spännande att läsa så man verkligen sugs in i dom och inte kan sluta läsa." Susann Pålsson
"Har läst Anastasias öde, jättebra bok. Grattis till den, mycket välskriven och intressant." Irma Karlsson
"Riktigt, riktigt bra. Kul twist på slutet!" Annelie Nilsson.
"Åh, läste precis ut Anastasia, gud vad bra den var... (Jag kan ha fällt ett par tårar i slutet, så blödig som jag är.) Den var hemsk och väldigt lärorik, men det mest anmärkningsvärda var att tsarfamiljen plötsligt blev mänsklig. Självklart har man känt lite medlidande med dem, eftersom de var kungligheter är det svårt att se dem som vanliga människor, men det lyckades du verkligen med! Denna bok påminde mig om varför du är och för alltid kommer att vara min favoritförfattare." Linda Myhrman
....
Nu finns många av Kim M. Kimselius böcker även som
e-böcker. Här är en länk till Kimselius e-böcker.
Utdrag ur Anastasias öde:
Hon satt gömd bakom en byrå och kikade fram på dem som inspekterade tsarfamiljens möbler som snart skulle auktioneras ut.
Hon var tvungen att svälja ned klumpen som växte i halsen, när minnena strömmade emot henne. Hon mindes sin far, så stolt och rak i ryggen, obändig, oförmögen att krossas, det hade hon i alla fall trott, men ödet ville annat.
Hennes kära mor, så vacker. Nu var hon betydligt mycket äldre än vad hennes mor hade blivit.
Syskonen, de kära och den sjuklige brodern, de älskade hundarna.
Nu var de alla borta sedan länge. Ödet hade varit grymt, format dem till ett liv de aldrig skulle komma att få leva.
Folk fingrade på bordets blanka yta, kände på sidentyget på soffan och fåtöljerna, de granskade, kritiserade och kom med lovord. Hon såg och kände irritation, längtan, sorg och förväntan.
Spänt väntade hon på de rätta personerna, medan hon lät tankarna fara.
Tänk vad många spekulationer det hade varit om tsarfamiljens öde, framför allt om Anastasias öde. Många hade utgett sig för att vara den överlevande storfurstinnan Anastasia. Hon tänkte på Anna Andersson som hade hävdat att hon var den försvunna storfurstinnan.
Varför skulle någon vilja påstå det? Det var ju att riskera sitt eget liv. Om man nu hade gjort sig sådant stort besvär med att fly undan döden, varför ville man då röja sin identitet?
Det var något hon absolut inte kunde förstå.
Själv hade hon hållit sig gömd under alla årtionden, följt alla diskussioner, smålett åt alla falska storfurstinnor som gjorde allt för att komma över tsarfamiljens förmögenhet, den som inte längre fanns.
Anna Andersson var den som var mest lik fastern, den som många länge hade trott verkligen var Anastasia. Hon suckade åt hur lättlurade människor kunde vara. Även hon och hennes familj hade låtit sig luras en gång för mycket, mycket länge sedan.
Hon var trött, hon hade levt alldeles för länge, upplevt alldeles för mycket, sett oändligt lidande och död.
Hennes ådriga gamla händer darrade när hon rullade fram rullstolen för att få bättre överblick över lokalen. Hon hade sett en bekant gestalt komma in i rummet.
Hjärtat började bulta som ett tonårshjärta, så som det en gång hade gjort när hon för första gången hade sett den unge mannen. Hon hade väntat och längtat efter att möta honom igen.
Nu stod han där framför henne, lika levande som sist, även om det skiljde oceaner av år mellan dem.
De fårade gamla kinderna blev lätt rosa och ögonen fylldes av tårar, när hon tänkte på allt hon hade kunnat uppleva, allt hon hade gått miste om, alla de kära som hade dött.
Han hade sällskap av flickan han hade talat så mycket om. De log mot varandra, vilket gjorde henne både upprörd och glad.
När han slog sig ned i soffan, smekte sidentyget och lade handen på träknoppen, för att i nästa sekund försvinna, blev det för mycket för henne.
Hon visste vad han skulle komma att uppleva, hon hade varit där, hon var en del av den unge mannens historia. Minnena vällde över henne och de gjorde ont. Så ont att hjärtat krampade och slutade slå.
Den gamla damen sjönk ihop i rullstolen och ur hennes hand gled ett kuvert där det stod Till Theo Aurelius....
Tillbaka till huvudsidan om böckerna >>