Morden på Färgargården

Morden på Färgargården

 

av Kim M Kimselius,

Titti Nilsson, Gunnel Antoniusson, Ulrika Amador, Monica Carlson, Christina Gustavson,

Irma Kjellström, Karin Sallander, Anneli Forsberg, Ulla Adamsson, Helen Carlgren, Marianne Toftebjörk,

Jenny Holmström, Åsa Persson, Michaela Larsson och Anja Praesto

 

 

Utkommer maj 2017. Boksläpp på Litteraturfestivalen Bok och Hav i Karlskrona 12-14 maj.

Andra boken i Färgargårdsserien

 

En novellsamling som kommit till efter skrivarkurserna på Färgargården sommaren 2016. Skrivkursledare är Kim M Kimselius, som även medverkar med ett flertal noveller. Du kan läsa mer om Kims skrivarkurser på Färgargården här.

 

 

 

Baksidestext till Morden på Färgargården:

 

Den här boken är unik. Här finns samlade noveller av de skrivkursdeltagare som bott på Färgargården. Gården som byggdes på 1700-talet, där det bakom varje buske, och under varje sten, finns bevis på en otrolig historia. Det gamla huset har varit tyst vittne till alla händelser. Bara skarpa ögon, flexibla hjärnor och flitiga pennor hos dessa utvalda skribenter, lyckades gräva fram berättelserna. Varje händelse i sig en juvel. Nu är de litterära dyrbarheterna samlade i skattkistan med namnet Morden på Färgargården.

 

Sexton författare har inspirerats av atmosfären i det gamla huset och berättelserna har vuxit fram. Genom novellerna får du ta del av det förflutna och se vad som händer när varken fantasi eller ord sätter några gränser. Vad är det för hemligheter som döljs på Färgargården? Läs, njut och försvinn bort i gränslandet mellan fantasi och verklighet.

 

 

 

 

 

Recensioner av Morden på Färgargården:

 

....

 

 

 

 

 

Utdrag ur Morden på Färgargården:

Har jag utfört det perfekta mordet? av Kim M. Kimselius

 

Låt mig berätta för att du ska kunna bilda dig en egen uppfattning. Men först vill jag att du ska veta att jag inte är någon mördare och aldrig har haft några ambitioner att bli seriemördare. Allt jag har gjort har jag gjort för konstens skull. Hur ska man kunna skriva en deckare utan att göra research? Här kommer min berättelse, jag ser fram emot att höra vad du tycker om den.

 

Som sagt har jag aldrig sett mig i stånd att döda någon. Jag tycker inte ens om att döda flugor, även om jag tycker det är vidrigt när de tassar omkring i maten. Det har jag löst så att jag helt enkelt mosar dem i maten och äter upp dem. På så sätt kommer de till nytta, mer protein för mig och flugorna har inte dött förgäves. Det gäller att vara smart.

 

Nåväl, jag åkte till skrivarkursen i Eringsboda, på en gård som heter Färgargården. Det som fångade mitt intresse för kursen var att temat var deckare, priset var också bra och bilderna som låg ute på webben visade på natursköna omgivningar. Exakt en sådan plats jag har haft i tankarna för min deckare.

 

Har jag sagt att jag tänker bli den nya deckardrottningen? Eller deckarkungen ska det väl egentligen vara, eftersom jag är man. Finns det någon som har det namnet just nu? Jag vet bara att Camilla Läckberg kallas för deckardrottning. Okej, jag tar gärna upp deckarkungens mantel och axlar den.

 

Huset var fullt av kvinnor när jag anlände och det var många blickar som kastades mot mig när jag klev in genom dörren. Inte för att jag är någon atlet och kvinnokarl, utan mest för att jag var den ende mannen i huset. Lite senare kom kursledarens man med kvällsmaten, men han räknades liksom inte, inte just nu i alla fall. Det var jag och alla kvinnorna.

 

Det var en salig blandning av författar-wannabees. En del hade aldrig skrivit ett ord tidigare, i romanform, säkert några brev och avhandlingar, men inte var de speciellt duktiga på övningsuppgifterna. Utan att skryta måste jag medge att jag var i en klass för sig. Jag har begåvning. De andra har bara drömmar. Det är stor skillnad.

 

Trots det berömde kursläraren samtliga deltagare, precis som om alla var stjärnor. Hon petade faktiskt i min berättelse, som om hon kan något om deckare. Visst hon har varit författare nästan lika länge som jag har levt, men i alla fall, vad är det som säger att hon vet vad som är bäst? Självklart är det jag som är kungen när det gäller deckare.

 

Om du aldrig har varit på Färgargården kanske jag ska förklara att när man går en kurs där delar man rum. Inte så lämpligt när man är en enda man på kursen. Ingen av kvinnorna ville dela rum med mig. Inga problem för min del, det skulle bara fungera ännu bättre för min del.

 

Till gården fanns en liten stuga, med bäddar för två, ingen toalett, men helt okej för min del. Där fick jag rumstera fritt, inga snarkningar som väckte mig mitt i natten.

 

Har du läst Agatha Christies Tio små negerpojkar? Lite som det var det. Vi var nämligen tio kursdeltagare och en skrivkurslärare. Om man bortser från mig blir offren tio stycken. Nu gällde det att testa hur jag skulle kunna döda dem en efter en, utan att minsta misstanke fastnade på mig.

 

Det var inte så lätt. Jag hade bara tre dagar på mig att göra mig av med tio personer. Om jag inte minns fel hade Agatha Christie en vecka på sig, lite lättare. Jag förstod att jag redan första kvällen var tvungen att testa min plan. Om jag inte lyckades döda alla tio, fick det vara så, jag hade i alla fall försökt och samtidigt fått ihop en bra deckare. Hoppas du ställer dig i kö för boken när den väl är tryckt. Den kommer att bli en riktig bästsäljare, jag lovar.

 

Efter kvällsmaten var det några som ville gå och bada. Sjön ligger nedanför kursgården, ja hela omgivningen är inspirerande. Inte minst alla kvinnorna. Jag började fundera på om jag kanske inte skulle döda alla. Några var riktigt snygga.

 

Tre bytte om för att bada och frågade om jag ville följa med, men jag sa att jag skulle gå och knyta mig. Men självklart gjorde jag inte det. Jag smög ned genom snåren och höll mig utkanten medan jag iakttog kvinnorna. En av dem simmade långt ut. De andra två doppade sig hastigt och kom upp direkt, skrikande att vattnet var iskallt. Kvinnan ute i sjön uppmanade de andra att gå upp till huset, hon skulle snart komma efter. När de hade försvunnit utom synhåll, drog jag av mig kläderna och hoppade i, helt naken.

 

Inga spår där. Sedan simmade jag ut till kvinnan, som nu var på väg tillbaka. Har jag sagt att jag är en riktig mästarsimmare? Jag hade platsat bra i landslaget och OS om jag hade velat.

 

Kvinnan blev glad när hon såg mig. Hon vinkade glatt och simmade fortare, så gjorde även jag, eftersom jag inte ville att hon skulle komma för nära stranden. Direkt jag kom fram till henne tryckte jag ned henne under ytan. I samma ögonblick hördes rop uppe från huset. Jag trodde att vi var upptäckte och planerade att säga att jag bara skämtade. Men jag hade varit snabb nog, ingen hade sett när jag tryckte ned Anna. Jag klämde åt runt hennes hals med låren, inte tillräckligt mycket för att strypa henne, bara för att hålla henne under ytan.

 

Det blev lite knivigt ett tag när kursledaren kom ned och frågade efter Anna. Då kämpade hon fortfarande mellan mina ben. Medan jag lugnt sa att jag inte hade sett henne, utan var ensam i sjön, gick kursledaren äntligen därifrån och då hade även Anna slutat kämpa. Jag väntade tills ingen såg mig, sedan släppte jag efter på greppet och simmade iland. Ingen skulle ha klarat av att vara så kallsinnig som jag och hålla sig över ytan samtidigt som man dränker någon. Det perfekta brottet! Nu hade jag till och med vittne på att jag var ensam i sjön.

 

Under kvällsmaten hade jag hört att en av kursdeltagarna var superallergisk mot jordnötter. Vilken tur att jag alltid har det med mig. Tillbaka i stugan smulade jag sönder jordnötterna så de blev till ett pulver. Jag lade dem på en näsduk och använde vattenflaskan till att krossa dem med. Sedan vek jag ihop näsduken och stoppade den i fickan. Ja, den var ren. Jag hade tänkt smussla ned pulvret till frukosten, men när jag såg att ljuset tändes i köket efter midnatt skyndade jag dit för att se om jag kunde utföra ännu ett mord i hemlighet.

 

Tänk vilken tur jag har, det var jordnötsallergikern som blivit sugen på en kvällsmacka. Hon hade precis brett smör på brödet när jag kom in. Därefter hade hon lämnat köket. Jag hällde ut jordnötterna på smörgåsen, tog en dricka och försvann ut. Inte ett ljud sa jag och jag stängde dörren tyst efter mig. Jag var spänd på om det skulle fungera. Dessutom ville jag se hur det fungerade, eftersom det skulle kunna användas i någon av mina deckare. Därför stod jag utanför fönstret och kikade in. Det dröjde inte länge efter första bettet innan hon tog sig för strupen och flämtade efter luft, sedan föll hon omkull. Hon drog med sig en stol i fallet, tyvärr, för det smällde till rejält och jag fick inte se de sista spastiska ryckningarna innan hon dog. Det var bäst att försvinna utom synhåll.

 

När jag kom upp till frukost nästa dag var det tryckt stämning i huset. Alla frågade mig hur jag hade kunnat sova igenom all uppståndelsen. Anna hade hittats död i sjön och Maja hade fått en allergichock och dött. Jag tog till min skickliga skådespelartalang och spelade upp en överraskad och chockad person. Synd att jag inte spelade in min prestation, det skulle ha varit något för Dramaten, eller TV.

 

Två borta, åtta kvar, tänkte jag när jag slog mig ned till frukost. Jag åt som en häst. Kvinnorna petade bara i maten.

 

”Nu har vi fått lite deckarstoff!” sa jag.

 

De bara blängde på mig. Hur dum får man bli? var det någon som sa och jag bestämde mig för att hon skulle bli nästa offer. Linda. Jag bestämde mig för att ta reda på mer om henne.

 

Dagen började med att vi fick berätta om oss själva. Då fick jag reda på allt jag behövde om alla deltagarna. Det skulle bli lätt att plocka dem en efter en, självklart utan att någon skuld skulle falla på mig...

 

Fortsättning följer i boken Morden på Färgargården.

 

 

 

 

 

 

E-böcker av Kim M. Kimselius

Nu finns många av Kim M. Kimselius böcker även som

e-böcker. Här är en länk till Kimselius e-böcker.

 

 

ISBN-nr 978-91-86485-67-2

E-bok ISBN-nr 978-91-86485-68-9

 

 

Tillbaka till huvudsidan om böckerna

 

Läs SMAKPROV ur Kims böcker

 

Köp boken här

Bokus
Adlibris